Fullt krig i natt – mellan Holland och Arvidsjaur

Ja så dramatiskt och smaklöst lade Aftonbladet upp löpsedelsrubriken för de incidenter som inträffade förra helgen, 13-14 mars 2010.
Arvidsjaur består av fler personer än en handfull (vi vet inte ens om alla 3-5 st misshandlade och ”provocerande?” var Arvidsjaursbor, det är oklart om de kan vara besökande från andra orter) och sättet att rubricera ger intrycket av att hela ortsbefolkningen varit inblandade i förra helgens handgemäng.
Det är väldig dålig reklam för Arvidsjaur oavsett vem som bär skulden till det inträffade.

Vi vill lyfta upp skribenten ”Arvidsjaur”s kommentar nedan under ‘28 poliser varav 25 uniformerade‘:
”Detta har kanske inte med saken att göra, men nu ska vi se hur dessa ca: 15 stycken militärer hålls om ryggen som sparkade och slog 3 killar från orten, skulle inte förvåna mej om dom klarar sej. Vi civila människor är ganska maktlösa!!! Men jag HOPPAS att jag har fel..”

Vi vet inte hur detta gått till, har av olika källor fått information om att det under längre tid varit ett spänt läge mellan de Holländska militärerna och ett fåtal ortsbor. Vad det beror på vet vi inte, men ni får gärna maila oss mer info.

Hur som helst så ställer vi oss ytterst tveksamma till beteendet att utbildade militärer, i det större antal de var, gav sig på att misshandla en handfull personer. Borde inte de 15 – 20 (antalet varierar i olika rapporter) utbildade Holländska militärerna klarat att hålla fast så få personer och tillkalla vakt och polis? Det gick ju minst 5 militärer per misshandlad person. De Holländska militärerna borde även haft tid att tillkalla egen militärpolis som fanns på plats i Arvidsjaur, varför skedde inte detta?

Hur som helst så är detta ytterst olyckligt och återigen negativ publicitet för Arvidsjaur.
Vi är en liten kommun där varje negativ uppmärksamhet får stora PR-mässiga och ekonomiska negativa konsekvenser.

Vi behöver ha kvar vårt K4, det sysselsätter många människor och bidrar med väl behövda skattekronor.
Arvidsjaur hade inte sett ut som det nu gör om vi inte fått hit K4, det och biltestindustrin har bidragit till att vi idag har en flygplats.
Detta är ju skitviktigt för oss och för hela den affärsverksamhet vi har i Arvidsjaur.

Ett sätt att motivera att vi får ha kvar K4 här är just intresset från omvärlden att få träna i vårt klimat.
Det intresset svalnar snabbt om ”gästerna” blir dåligt behandlade här.
Samtidigt får vi inte vara mjäkiga och tillåta vad som helst och vem som startade helgens incident är ännu inte utredd.
Dock råder en allmän vetskap i Arvidsjaur att rekryterna, som snart är ett minne blott, rekommenderas att inte bära militära kläder när de besöker samhället eftersom detta provocerar ”ortsbefolkningen”, nu skriver vi inom citat för det gäller knappast alla Arvidsjaursbor. Detta är ju ett stort attitydsproblem som vi är förvånade över att det inte tagits på större allvar. Vad gör regerande politker åt detta? Vi är förvånade över att de släpper det problem de och alla vi andra vet råder på orten, trots att vi är så beroende av denna viktiga verksamhet. Har de fullt upp att bråka i egna led månne?

Likadant har det rått liknande attitydsproblem kring gymnasieeleverna på flygutbildningen. Vi på Arvidsjaurjustice undrar varför kommunpolitikerna stått handfallna och inte på allvar jobbat med dessa attitydfrågor i vårt samhälle. Arvidsjaur är beroende av de pengar detta genererar. Nyligen presenterade gymnasieskolorna underskott på dryga 4 miljoner och det beror stort på avhoppen från just flygutbildningen. Allt beror inte på attitydfrågor men en taskig attityd är en stor badwill som föder ringar på vattnet, det är ingen bra reklam för Arvidsjaur och ett stort ekonomiskt avtapp. Att politikerna inte jobbat med dessa attitydfrågor vill vi påstå kostat miljoner för Arvidsjaur och det kan kosta ytterligare miljoner och ännu mer förluster än så. Vem är först att uppmärksamma ett så viktigt problem som Arvidsjaur lider av? Vem vågar ta bladet från munnen? Den ska vi självklart rösta på, inte mjäkar som ödslar mest energi på att bråka i egna led.

De Holländska militärernas upplevelse av sin vistelse här isolerar sig inte till vårt klimat, det inbegriper även vår förmåga att marknadsföra Arvidsjaur och socialt ute i samhället visa att vi är nyanserade medborgare, inte neanderthaler.
I sammanhanget får vi inte förglömma den för oss ytterst viktiga testbilsverksamheten. Att där bli motarbetad på ett ytterst aggressivt sätt av svensk polis för att försynt utföra ett ytterst mänskligt behov av att lätta på blåsan under tjänstgöring nattetid i mörkrets skydd utanför samhällen som saknar offentliga toaletter är en dålig reklam för Arvidsjaur, vi visar oss verkligen inte vara en plats att satsa på för den sortens verksamhet. Märk väl att i sammanhanget har dåvarande vakthavande befäl erkänt att deras anställda poliser också stannar och lättar på blåsan. Förra året blev en testförare illa ansatt av en överreagerande polis. Kanske har fler blivit det utan vår vetskap? Vi behöver varken attitydsproblem bland innevånare eller från polismakt häruppe. Båda sakerna ger dålig reklam för inlandet som negativt påverkar våra hårt ansträngda ekonomier. Vi måste bli bättre på att påtala och åtgärda problem och hitta lösningar i tid, innan det drabbar verksamheter vi är beroende av. Detta skulle vi på Arvidsjaurjustice önska vore högre prioriterat än det är idag.
Vi har idag tre ungdomar vars framtida liv är hårt drabbade av en polis som inte fungerat som den ska, det är en stor förlust för oss för oss alla, vare sig ni vill eller inte så påverkar det vårt gemensamma samhälle ekonomiskt på många sätt.

Sen får det inte vara så att om nu den Holländska militären gjort fel så får de inte slippa undan med det.
Rätt ska vara rätt och i alla led.

Vi i Arvidsjaur måste sträva hårdare med att få bukt på de attitydproblem som vissa i samhället och även sämre fungerande polismakt har med besökare och medborgare som vi faktiskt är ekonomiskt är beroende av. Det får inte vara så att en liten klick personer eller polismän vållar problem för det stora flertalet och samhället i stort. Politiker som inte fattar det ska inte vara i tjänst i vår kommun. De är en fara för allas våran försörjning och hela vår framtid. Detta angår oss alla.

Det var väntat om än tragiskt

Vad som förvånar oss mycket är de norrbotniska mediernas svala intresse trots att detta är något som engagerat hela Arvidsjaur och stora delar av både norrbotten och västerbotten. Kan polisens uppmaning om att tidningarna ska ta sitt ”redaktionella ansvar” haft betydelse? Det är skrämmande.

Vidare är det anmärkningsvärt att tingsrätten utan vidare bevis kan döma den av de, som de av någon anledning kom fram till att den stod närmast huset, att ha kastat flaskan som landade på skoborststället på bron. De drar en slutsats utan mer på fötterna än att en person skulle stå närmare huset än de andra. Det har ingen som helst relevans i sammanhanget, ingen har erkänt och de har inga vittnen eller bevis. Mordbrand utan bevis för att det verkligen skulle bli en brand är allt för långsökt.

Det finns mycket att ifrågasätta när det gäller denna tingsrättegång men man får hoppas att hovrätten är mer professionell.

Vi har fått in så många berättelser från personer i Arvidsjaur över hur de blivit drabbad av denna polis.
De allra flesta berättar att de vill vara anonyma och är rädda för repressalier och att de är rädda att riskera att bli punktmarkerade. Detta förstår vi och vi röjer inte våra källor.
Många vill anmäla men vet inte hur de ska göra och är rädda att de nu inte ska bli tagna på allvar.
Det finns ett sätt, och det är viktigt att oegentligheter blir belysta.
Ni kan alla skriva en avvikelserapport till personalansvarsnämnden hos polisen.
De måste granska denna och det resulterar i en utredning och ni har rätt att begära att ni får fortsätta vara anonyma, detta måste de respektera. Alltså till personalansvarsnämnden berättar ni vilka ni är men de får inte föra det vidare.
Alla ni som skrivit till oss, överväg att skriva och berätta samma sak till:
Personalansvarsnämnden
Rikspolisstyrelsen
box12256
10226 Stockholm

28 poliser varav 25 uniformerade närvarade rättegången!

Poliserna var enligt uppgift inte där i tjänst med något uppdrag att vakta eller säkerställa ordning utan för att visa sitt stöd till berörd polisman. Snacka om maktdemonstration!
Vi vet att killarnas vänner och andra nära ombetts att stanna hemma för att nära anhöriga hoppades på en lugn och saklig rättegång.
Men vad händer?
Polisen slår upp stora artilleriet och i tjänstekostymer demonstrerar de sin makt och mängd genom närvaron under rättegången.
En stilla undran, får polisen på sin fritid agera i tjänsteuniform? Eller är det så att närvaron var lönegrundande tjänstgöring? Var de ditkommenderade?

Den brandtekniska utredningen som framställdes lämnade en hel del frågor och tveksamheter efter sig.

Det första vi frågar oss är varför polismannens bil fick vara kvar i polismannens garage i väntan på brandteknisk undersökning?
Ur bevissäkerhetssynpunkt borde bilen tagits i beslag i väntan på teknisk undersökning för att säkerställa att bevisen inte manipuleras mellan händelsetillfället och den tekniska genomgången.
Polismannen som är part i målet är direkt olämplig att förvalta bevis, han har haft gott om tid och all möjlighet att insynsskyddat i eget hem kunna förvanska bevis så att de bättre är till hans fördel.

När det gäller ”brandbomberna” så talar vi om 4 stycken 33 cl flaskor som vardera var fyllda till 1/4 med bensin. Det utgör ca 8,25 cl per flaska, det är inte ens en dl vi talar om.
När det gäller den av medier och polismyndighet uppskrivna ”branden på bron” så landade flaskan på skoborststället, flaskan gick inte sönder utan det var den brinnande veken som svedde borstens plaststrån. Naturligtvis leder detta tillsammans med bränslet till sotrök och det är just sotröken som färgat en del av broräcket svart. Polismannen släkte denna ”brand” genom blåsning med munkraft!! Så mycket var det med tidningarnas uppskriverier om att fasaden börjat brinna och så vidare…..

Brandutredningen la inte fokus på det som var sakligt i det faktiska som hänt utan riktade mer spekulationer om vad som kunde ha hänt. Rättegången borde ju rimligtvis handla om det som faktiskt hänt?
Brandutredningen tillsammans med det faktum att bevis lämnades i polisens bostad fritt för berörd polis att manipulera får detta att likna medveten styrning för att offra tre killar i ett statuerande exempel snarare än ett korrekt, objektivt och professionellt polisarbete.

Tingsrättegången verkar vara uppgjord på förhand, här finns ingen rättvisa

Precis som vi skrivit tidigare så är norrbottniska medier även inblandade genom sin torftiga journalistik och sitt snäva tunnelseende, ingen vågar ifrågasätta vad som egentligen skett och varför.

Arvidsjaurjustice har från säker källa fått veta att det igår onsdag den 24 februari skedde huvudförhandling.
Att det inte skulle finnas en jämlik fördelning var väl knappast förvånande för någon. Där fanns visserligen närmaste anhöriga, några journalister (hur intresserade de var att ge en rättvis bild har ju inte visat sig ännu) men hör och häpna: 28 stycken poliser!! Såklart att det har påverkan på både åklagare, nämndemän och domare.

Vi har också från lika säker källa fått veta att det finns brister i den tekniska utredningen, varför är vi inte förvånade? En av advokaterna hävdade att för mordbrand så ska elden ha tagit sig, men målsägande i detta fallet kunde ha släkt genom att blåsa ut den, inte värre än en ljuslykta.

Vi tror såklart att det luktar hovrätt om det här, precis som advokaterna sa. Det är bara att hoppas att ett överklagande leder till en hovrätt i södra Sverige som har en tendens att se nyktrare på saker än vad norrbottens hovrätt har.  Kan man kräva det?

När åklagaren yrkade straff så trodde alla advokaterna att det skulle bli 2-3 år. Mycket förvånade blev dom när det blev 4 år. För den yngste innebär det att han nog måste sitta inne i bästa fall 6 mån samt fotboja 6 mån samt samhällstjänst 240 dagar. Dom äldre 3 år. Vi på Arvidsjarujustice är inte så säkra på att dessa advokater är riktigt rätt personer att driva denna sak men vi hoppas att de klarar mer än de visar därför att detta kommer att bli väldigt avancerat.

På frågan som advokaterna ställde till målsäganden om han gjort något fel i sitt tjänsteutövande svarade han NEJ ALDRIG. Det var den enda frågan som ställdes angående tjänsteutövning. Det anser vi vara förjävligt att inte några reko poliser vågar berätta om de oegentligheter som skett. Alla ni som läser och varit utsatta, våga berätta, vi vet ju att det finns många fler i Arvidsjaur som blivit tvivelaktigt behandlade av berörd polis och vi anser att det är viktigt att det kommer fram. Det är viktigt för hela rättssäkerheten i Sverige, det handlar inte bara om Arvidsjaur, imorgon kan det handla om dina barn, vänner,  släktingar eller grannar.

Vi på Arvidsjarujustice ställer oss tveksamma till att advokaterna enbart ställde en enda fråga till polismannen över hans tjänsteutövning, de kan såklart ha en anledning längre fram att inte fråga mer nu, men vi får inte en riktigt bra bild över de advokaternas strategi. Jag tycker att berörda ska fråga ut advokaterna över deras anledningar att agera så tamt.

Rättegången har startat och nu ska det skruvas upp av bara f*n

Därför att det är nämligen som så att ju räddare den utsatte är desto grövre blir brottet dömt och det är här snyfthistorierna kommer fram.

Jämför med informationsdirektören vid polisen,  Roger Jönsson uttalade i NSD direkt efter det inträffade där han berättar att ”Polisen var vaken när brandbomberna kastades så han kunde släcka branden som uppstod kring bilen och fasaden på huset” Polisen skrev själv i pressmeddelande från polismyndigheten liknande:  ”Bilen och huset började brinna, men polismannen var vaken och kunde snabbt släcka bränderna..” (Denna gången har vi caschat polisens pressmeddelande så de inte ändrar det efter vi skrivit om det).

Ser man på bilderna som publicerats så är det bara lite sotsvärta på broräcket, inget mer, det kan man även få av en lite felplacerad ljuslykta utan att det ändå är fara för brand.

Men sen kom ju som sagt rättegången och då blev historien en helt annan huruvida polismannen var vaken och så allert som tidigare uttalats i tidningarna från självaste polisen.

Nu rapporterar hustrun sin snyftversion där det ser helt annorlunda ut och att polismannen inte alls var vaken utan sov!!?:  ”Det var hustrun som först reagerade över smällen utanför huset, klockan 04.30 på morgonen den 24 januari.
- Jag satte mig upp i sängen, såg eldslågor genom fönstret ute på bron och skrek till min man ?det brinner, det brinner!?. Polismannen som just slumrat till efter hemkomsten från sitt nattpass sprang upp, öppnade ytterdörren, vräkte iväg ett skoborstställ som brann ute på bron.”

För att inte tala om polismannens känslomässiga yttrande som kuriren rapporterar om ”De har försökt döda våra barn” Det är ett starkt yttrande utan att funderat över uppsåtet. Men polismannen kanske vill att hans barn ska vara rädda? Det gynnar ju rättegången och är ytterst känslosamt, stackars barn.

Vi tycker också stackars barn när föräldrarna vittnar vidare: ”Våra två hemmavarande barn (8 och 10 år; PT:s anm.) kom nedstörtande från övervåningen där de låg och sov. De var helt förtvivlade, fullständigt i upplösningstillstånd, berättade kvinnan med tårar i ögonen.”  ”- Den minsta bara skrek och höll för öronen. Hon var inte kontaktbar, berättade mamman till barnen och började gråta.”

Det är bara att konstatera att de för det första har väldigt lättväckta barn om de vaknade från övervåningen, så mycket väsen kan detta inte ha gjort. Inga barn blir så hysteriska att de inte är kontaktbara om de har föräldrar som behärskar situationen. Detta hysteriska måste helt klart föräldrarna bidragit med och det förstår man ju med uttalandet ”De har försökt döda våra barn”, var det så det framställdes från föräldrarnas sida till barnen? För som sagt ju mer rädsla desto hårdare straff.

Fortfarande vill vi göra gällande att de tre killarnas gärningar var helt idiotiska men detta får också idiotiska proportioner när det ska statueras exempel utan att behöva titta på orsakerna. Vi hoppas de tre killarna har bra advokater för det behövs när den polis som uppträtt tvivelaktigt vid flera situationer har hela poliskåren som stöd. Och vi gissar att de poliser som också reagerat på en del beteenden inte har någon talan, tyvärr. Det behövs komma fram vad som är upprinnelsen till hela denna tragiska historia, inte bara att våra fega journalister avfärdar det som hämnd.

Det finns mycket sorg och rädsla hos dessa tre ungdomar och även hos deras föräldrar också. Den sorgen och rädslan fanns även långt innan denna händelsen och då berodde det på viss trakasserande polis. Men de trissade aldrig upp stämningen eller överdrev aldrig med snyfthistorier eller hysteri för att få fram en hårdare koll på polismannen, de ville bara bli hörda och tagna på allvar, de ville få ett slut på det orätta. De ville tro att det fanns fungerande lagar och rättsskydd, idag i rättssalen och under förundersökningarna tror vi att de blivit aningens desillusionerade. De behöver allt stöd de kan få, från familj, vänner och medborgare som förstår vad det handlar om.

Vad hade hänt med Jesper

om han varit en vanlig tonårskille med normala it-kunskaper?
Ja förmodligen hade han fått gå hem kränkt av poliser och med raderade bilder i sin mobil.
Poliserna hade kunnat fortsätta kränka ungdomar som inte hade kunnat få rätt i det orätta de blivit utsatta för.
Den lilla människan hade fortsatt varit liten och inget skulle ha hänt.

Nu har världen svängt. Vi små kan faktiskt göra oss hörda, vi kan berätta och vi når hörande öron.
Vi drunknar inte längre utan kan sticka upp och peka ut oegentligheter.
Ju kunnigare vi är i det nya it kommunikativa mediet desto bättre kan vi göra det.

I Arvidsjaur har vi tre ungdomar som tyvärr inte var så duktiga på it och inte så förslagna att de kunde spela in händelseförlopp med polisangrepp. Men de spelade ändå in ett avtryck, på ett kanske allt för dramatiskt sätt, dumt måste vi påstå men anledningen lämnar ingen oberörd. Det fanns nämligen en anledning även om inte alla hör den så hörs de ändå. Vi hoppas innerligt att det vid rådande rättegång kommer fram hur viss polis trakasserat en av dessa ungdomar och hur de drevs att bli frustrerade över att ingen hörde deras klagan. Jag kan tycka att alla som slått dövöronen till trots att de fått vetskap är en smula medskyldiga, inte minst de polisers chefer vars poliser som i förtroende vänt sig till oss och rapporterat om oegentligheterna. De cheferna gjorde ingenting och gör det fortfarande inte idag. Det är minst sagt otroligt, sover de verkligen gott om nätterna?

Denna kommande rättegång rör många, inte bara de tre utsatta killarna utan även deras familjer, vänner, polistjänstemän och alla oss som lever i detta samhälle som kallas Arvidsjaur. Det är många som vetat, förmodligen inte känt till hur de ska hantera informationen men ändock, det finns många och inte minst polisväsendet själv som borde ha satt stopp i tid.
Det är så fel att tre killar ska bli skjutna för det som så många brustit att hantera och då inte minst polisväsendet som vi anser lät det växa alldeles för stort.

Var finns journalisthedern i Norrbotten?

Våra egna journalister häruppe vågar inte skriva om fallet ur annat perspektiv än att det är synd om polisen och dess familj. De tre killarna från Arvidsjaur är bara förövare i deras artiklar. Ingen vågar skriva om anledningen till att det blev så här. En sådan artikel skulle kunna vara till fördel för våra tre killar och det skulle också upplysa om de oegentligheterna som förekommer i poliskåren men där har polisen lagt locket på och kräver att tidningarna ska ta sitt ”redaktionella ansvar”!? Dessa tidningar skriver även ut polisernas anklagelser oredigerat att vi bedriver en häxjakt mot berörd polis utan att ens ha faktagranskat polisens anklagelse mot vår blog. I samband med att de skriver ut vår blog Arvidsjaurjustice nämner de även hot och förföljelse mot berörd polis vilket såklart lätt missuppfattas som om det vore vi som stod för det. Detta är inget annat än försummelse och nonchalans av den skribent som vill kalla sig journalist på den tidningen. En journalist ska vara bildad på ordets makt och hur de uttrycker sig, de ska också hålla tryckfrihetsförordningen helig, i Norrbotten och Västerbotten kan vi inte se några sådana jounalister eller tidningar.

När det gällde pisserifallet i Arvidsjaur så var det Expressen som bemödade sig att komma hit upp och intervjua den ansatte. Lokala ”journalist”-förmågor som inte hade samma distanshinder rörde inte ett finger.
Det skulle inte ha skett någon ändring för den disfunktionabla polis som satte dit en pinknödig testförare på ett ytterst aggresivt sätt om det inte vore för den mediala uppmärksamhet det fick. Den polisen hade fått fortsätta verka i Arvidsjaur och skapat ytterligare otrevligheter. Men det var inte våra egna journalister som uppmärksammade och skrev om dessa oegentligheter. Jo en, Gunnel Ekman på Piteå-tidningen vågade men sen blev hon tystad.
Varför är journalisterna i Norrbotten och Västerbotten så loja? Vi förstår inte riktigt och vad hände med Gunnel Ekman?

Det är lätt att glömma att det handlar om riktiga människor

De tre killarna i Arvidsjaur är inte bara negativa rubriker i våra tidningar, de är också riktiga människor med vänner, flickvänner, familjer och släktingar.
De har fritidsintressen och hobbys, de har känslor och hjärtan.
De är så mycket mer än den idiotiska händelse som föddes ur ren frustration över tidigare kränkande aktioner från berörd polis.
Vi försvarar fortfarande inte handlingen, men vi hävdar fortfarande envist att det finns en anledning, en grovt allvarlig anledning till att detta provocerades fram. Det finns en medskyldig som nu ses som ett ”oskyldigt offer”, stackarn. Det är synd om hans familj, självklart, men det är bara en liten del i den stora handling som det faktiskt handlar om.

Vi kan berätta en annan historia, den om Fredrik.
Fredrik är en vanlig Svensson med ett ansvarsfullt jobb där det regelbundet genomförs drogtester. Ändå tvingade poliserna Fredrik att under förnedrande former följa med till polisstationen och låta drogtesta sig.
Polisen utnyttjade den lag som tillåter dem att godtyckligt frihetsberöva personer.
Fredrik lider dessutom av astma och i 20 graders kyla blev han utslängd från polisstationen 4 mil från den bil han färdades i innan frihetsberövandet. Han fick vid frihetsberövandet inte ta med sig den astmamedicin han hade med sig i sin bil. Detta kunde ha blivit hans död om han inte haft en vän i närheten som kunde komma till undstöd.
Det är en hemsk historia och tyvärr inte alls unik.

Det som skiljer Fredriks historia från dessa tre killar i Arvidsjaur är att Fredrik blev utsatt en enda gång. En av de tre unga männen i Arvidsjaur blev systematiskt utsatt av en och samma disfunktionabla polis upprepade gånger. Det ledde till att han, hans vänner, hans flickvän och hela hans familj kände av den kränkning han upprepande utsattes för.
Han var ingen ”ligist” som förtjänade polisens behandling, vilket är den gängse uppfattningen som polisen vill göra gällande till medborgare som undrar. Jämför med polisens påståenden när omgivningen undrade när de utsatte Jesper Nilsson ”-Han kan vara en knarkare eller vad som helst”. Med andra ord så ska omgivningen inte se personer som är gripna av polisen som riktiga människor längre, de har liksom genom polisens godtycklighet tappat allt människovärde. Allt för att skydda och underlätta polisens arbete. Den utsatte och dess närmaste  får maktlösa stå med skammen senare.

Läs Fredriks historia och fundera över hur du skulle känt om Fredrik var din son eller bäste vän?
Eller om du var förälder eller bäste vän till den utsatte i Arvidsjaur?
Frågar du mig så skulle jag blivit vanvettigt förbannad, känt mig kränkt och frustrerad över att inte kunna få någon hjälp och upprättelse för min son. Hur får man slut på en systematisk trakassering där förövaren är polis och kan utnyttja lagar som inte ger någon som helst rätt till den som utsätts?

För polisen handlar inte detta om att det är riktiga människor med vänner, flickvänner, familjer och släktingar. De ser inte att de har riktiga liv med fritidsintressen, hobbys, känslor och hjärtan.
I allt för många fall handlar det bara om att leva ut sina egna egon genom maktfullkomlighet, och det är ytterst förnedrande för den enskilda människan som drabbas, i vissa fall är det dessutom förödande, precis som för våra tre killar i Arvidsjaur och för Fredriks del hade det kunnat sluta i ond bråd död. Det händer även att folk dör på riktigt och förundersökningarna blir nedlagda. Stackars alla drabbade familjer och vänner, nära och kära.

Har du en historia att berätta som gäller dig själv eller en nära vän när det gäller polisens maktmissbruk?
Det finns en journalist på Nyheter 24 som förnärvarande jobbar på en serie som handlar om just detta.
Han heter Aaron Israelson och du kan skriva till honom aaron@nyheter24.se. Självklart får du vara anonym.

Hur ska det gå?

Det har varit stora rubriker i Piteåtidningen och Norran idag som mest fokuserar på angripen polis i Arvidsjaur.
Dessa tidningar har av polisen tystats för allmänhetens möjlighet att lämna sina synpunkter på saken.
Polisen i norrbotten kräver nämligen att tidningarna ”tar sitt redaktionella ansvar” och därmed, av rädsla?,  tystar medborgares synpunkter på händelsen.
Det var idag ett reportage på bl a Piteå Tidningen över det angrepp mot verksam polis i Arvidsjaur, detta reportage är stängt för kommentarer från medborgarna, vi är inte förvånade.
Där visades bilder över angreppet och de flesta av ”brandbomberna” låg i snön och Piteåtidningen kunde inte ange exakt hur många de var. 3 till 5 stycken?
En av brandbomberna träffade snöstället på bron, där finns en bild som visar sot, men hur effektiv den varit berättar inte historien. ”Grov mordbrand” är för oss högst tvivelaktigt brottsrubricering och hur ska rätten reda ut vem som i så fall varit den som kastade just den är för oss en gåta.
Vi tycker att denna polisman för allas säkerhet bör utredas, det finns orsaker till att han och hans famil blev utsatta och det står i paritet med hans uppförande i egenskap av yrkesutövande polis.

Vi vet att Arvidsjaur har en tänkande befolkning men anmäl det ni varit med om och det era vänner varit utsatta av, vi måste någonstans visa att vi har sämre fungerande poliser för att komma till rätta med detta problem.

Jesper söker vittnen till händelsen vid Hornstulls tunnelbanestation onsdagen den 10/2

Passerade du vid tidpunkten och såg civilpolisen ta de två ungdomarna eller senare när Jesper fotade eller när de gick till angrepp mot honom så är det värdefullt att du berättar vad du såg.

Även om du själv tycker att du bara passerade i all hast och att ditt vittnesmål inte skulle ha betydelse, det har betydelse och kan vara en högst värdefull pusselbit.

Du kanske inte ens såg att det var poliser utan endast uppfattade två yngre män (dvs civilpoliserna) och antingen två ungdomar i 12-14 års åldern eller senare Jesper. Bara att du såg det kan vara högst värdefullt.

Du kanske såg något tidigare eller senare på kvällen där de två civilpoliserna var inblandade eller att du någon helt annan dag sett hur dessa två civilpoliser agerat? Du kan uppdatera dig på civilpolisernas utseende här.
Är du förälder till något barn/ungdom som drabbats? Eller är du ungdomen själv eller kanske en kompis?
Allt är högst värdefullt när det gäller att kartlägga dessa civilpolisers framfart, gör en god samhällsinsats och berätta vad du sett.

Jesper meddelar att du kan höra av dig till jan.friberg@polisen.se som jobbar på Enheten för interna utredningar (CU).
Ditt vittnesmål, hur betydelselöst du än själv kan anse det vara, det kan vara en mycket viktig pusselbit för den internutredning som nu startat över dessa två civilpolisers agerande.